Annons
Annons


Att vara autentisk… varför behöver man tänka på det?


IMG_1678
IMG_1681

Hej kära ni, hoppas eran helg varit strålande. Jag har faktiskt haft en riktigt bra helg på länge med familjen. Hängt i solen, grillat, ätit glass, badat och allt annat som hör till på sommarn.

Jag vill prata om en sak som har grubblat mig i ett par veckor nu så låt oss dyka in i det…

Annons

För ett par veckor sedan så blev jag anklagad för att kopiera någon annans jobb på instagram. Min första reaktion var först chocken sen börjar ju såklart hjärnan att jobba. Som influencer så måste jag säga att det är ju mitt jobb att influera andra och självklart så blir jag också influerad och inspirerad utav andra människor. Jag vet dock med mig att jag inte kopierar andras verk rakt av för det är inte så jag jobbar.

Visst kan man fråga sig varför jag bryr mig? Om man är säker på sin sak så ska man inte bry sig det är ju i vanliga fall mitt mantra som jag lever efter (orka bry sig om vad andra tycker hela tiden) men den här gången så var det speciellt eftersom anklagelserna kom från en vän. Det var så oväntat och obefogat och kanske just på grund utav min relation till den här personen som bidrog till att det gjorde så otroligt ont i mig att få höra det här… någonting som jag personligen inte håller med om.

Detta har nog påverkat mig mer än vad jag velat erkänna. Men det har också fått mig att fundra mycket på det här med att vara autentisk. Är det egentligen någon där ute som är det idag? Det finns en uppsjö med influensers och bloggare där ute just nu som gör sin grej och man kan tycka att flera utav oss liknar varandra eller har liknande stilar på hur eller vad vi kommunierar i våra sociala kanaler. Går det ens att kalla sig för en kreativt skapande person utan att ha några som helst inspirations referenser? Nä jag tror faktiskt inte det. Alla får vi våra ideer från något antingen om det är medvetet eller undermedvetet. Jag kan också känna att all den här strävan efter att vara en perfekt autentisk person är så mycket bullshit för ingen är ändå i slutändan det och jag upplever att det är oftast dom som tjatar mest om att vara autentisk som är det minst och som hungrar och törstar mest efter att vara något de aldrig kommer bli.

Jag är bara jag, jag behöver inte följa någon regelbok för att vara autentisk. Jag tror att när du behöver anstränga dig för att vara autentisk eller ens behöver tänka på det eller prata om det så är det då du kommer vara som minst autentisk. Varför inte bara slappna av och följa med livetsflöde?

Jag har många favoriter där ute på instagram som jag inspireras utav dagligen men jag vill alltid gå min egen väg och ser jag nåt jag gillar så tar jag in det och skapar något eget utifrån det.

Min mamma sa alltid till mig när jag var liten att om du är där ute och anklagar någon för något så är det troligtvis för att det är någonting som du själv skulle göra. tex när jag var liten så snodde jag jämt kläder från min äldre syster för hon hade så mycket coolare stil och kläder än jag hade. Det var mycket bråk om det i tonåren och mamma fick alltid gå emellan. En dag hittade jag inte min nya lila kjol som jag fått av mamma och jag började direkt anklaga min äldre syster för att ha tagit den. Jag var så övertygad att jag mer eller mindre vände upp och ner på hennes garderob för att jag ville bevisa att hon gömt kjolen för mig som hämnd för att jag alltd tog hennes kläder. Men ingen kjol hitades i hennes garderob…Kort därefter så återfanns kjolen men inte hos någon utav mina systrar utan den hade hamnat mellan andra plagg i min egen garderob men eftersom det var så enkelt för mig att ta syrrans grejer så vart jag övertyad om att hon tagit från mig. Jag projicerade alltså mitt egna beteende på någon annan.

Det är så osäkerhet ytrar sig hos de flesta människor och jag börjar sakta men säkert att förstå att min väns osäkerhet totalt gick ut över mig och det får stå för hen, det är ingeting som jag ska behöva bära med mig även om det sårade mig.

Jag valde att ta ett par steg tillbaka från vår relation då jag kände att med dessa anklagelser att vi inte ser varandra som jämlika i vår relation. Jag bjuder på allt jag gör vare sig det är hur jag jobbar, min familj, mitt liv, mitt allt öppnar jag upp för mina vänner som jag älskar. Jag ser inte mina vänner som potentiella hot utan jag ser oss som jämlika som kan ge och ta av och till varandra, det är för mig en jämlik relation, finns det ingen jämställdhet så finns ingen relation att bygga på.

Precis som alla uppbrott så är det ju såklart jobbigt speciellt när det är en nära vän. Men i slutändan så vet jag att jag är ärlig och jag älskar mig själv så pass mycket att jag alltid kommer välja mig själv före alla dåliga och ohälsosama relationer.

Jag väljer mig själv och jag väljer att inte påverkas av din negativitet eller din osäkerhet och jag hoppas du kan hitta samma trygghet i dig själv och det du gör som jag har funnit för mig själv. Sluta jämför dig själv med andra och var dig själv för lika mycket som jag såg finhet i dig bör du kunna finna ännu mer finhet i dig själv.

Kommentera | Translate


Annons



Laddar